Veckans profil: Möt Sunny "Det är sig själv man ska leva med resten av livet"
Av STORIA, 2026-07-17
(Ny version av appen finns ute på App Store med buggfixar och förbättringar. Befintliga buggar åtgärdas löpande. Tack för ert tålamod! 🩷)
Möt veckans profil @sunny, som är den blivande mellanstadieläraren som tagit Storia med storm genom sin härliga filterlöshet och sin hyllade skrytlista. Jag tog ett snack med henne om att fly vuxenmallen, konsten att avvänja sig från mobildopaminet och hur en äkta "type B girl dinner" faktiskt ska se ut!
1. Hej Sunny, och varmt välkommen som Veckans Profil! Vi älskar din energi här inne. Kort och gott: vem är Sunny och vad får man läsa om inne hos dig? Hej! Först, tusen tack. Det gör mig så glad! Kort och gott så är jag en 25-årig tjej från Småland som för sju år sedan flyttade till Uppsala. Jag pluggar till mellanstadielärare, läser böcker, skriver texter och tänker tankar. Och däremellan försöker jag må gott, äta gott, röra på mig och vila. Hos mig får man läsa det som rör sig i mitt huvud, saker jag har läst eller saker jag tycker. Hos mig får man sällan läsa om vad jag har gjort under dagen eller vad jag har köpt eller sådär, det finns det så många andra fantastiska bloggare som gör bättre än jag!
Du har beskrivit din tidigare relation till bloggandet som ett härligt kretslopp: ”skaffa blogg - skriva maniskt i en vecka - glömma bort - skaffa ny blogg”. Vad var det som fick dig att vilja hoppa på Storia-tåget den här gången, och hur är det att äntligen vara igång med skrivandet igen? Först och främst älskar jag att skriva. För mig är det A och O, att själva skrivandet i sig är i fokus på min blogg. Sen blev jag väldigt lockad av tanken att skriva inom ett mer community-baserat bloggformat än det gamla klassiska, där allt kändes väldigt anonymt. Och hittills har jag ju inte glömt bort min blogg, så conceptet verkar fungera toppen!
Du brinner för att vi ska sluta be om ursäkt och våga ta plats här i världen, och du startade till och med din egen "skrytlista" här på Storia för att utmana oss. Hur har du själv landat i din självkänsla, och vad vill du hälsa till de som fortfarande är rädda för vad andra ska tycka om de börjar ta mer plats? Åh, världens största ämne som jag givetvis kan skriva en halv avhandling om (det är väl det som sker inne på min blogg egentligen, haha). Men för att fatta mig kort. Jag har genom livet varit tvungen att reflektera mycket kring vem jag är och vad jag gör här egentligen, och jag tror helt enkelt att jag har gjort mina 10 000 timmar i självreflektion. Det är ju nämligen så att det är sig själv man ska leva med resten av livet, och därför tror jag man gör rätt i först och främst lära känna sig själv, för att sedan också lära sig att tycka om den personen. Till dig som känner att tröskeln är hög till att ta plats: ta en titt på vilka människor du har runtomkring dig. Omringa dig med människor som vill se dig blomma och växa. Och bestäm dig för att du vill se dig själv blomma och växa.
Om du var tvungen att bjuda hela Storia-communityt på en "type B girl dinner", vad skulle stå på bordet då? Haha, min specialitet... Först och främst vill jag säga att en girl dinner måste vara type B för att ens räknas, är det för tillrättalagt är det bara en vanlig charkbricka eller tapas. Så. På bordet skulle det stå ett kokt ägg med majonäs, några kex med ost, en uppskuren mozarella som äts i bare, några köttbullar med ketchup och någon uppskuren frukt. Gärna någon kaka eller lite lösgodis vid sidan av. Och så ett glas av det sista vinet från förra helgen på det. Gott!
Du har skrivit väldigt ärligt om hur du under många år försökte pressa in dig själv i småstadens vuxenmall med hus, trädgård och fast jobb, innan du insåg att du hellre vill resa, testa vanlife och göra massa annat. Vad var det som fick dig att till slut våga släppa stressen över hur livet ”borde” se ut? Jag tror att jag insåg för ungefär ett år sedan hur ung jag faktiskt är. Helt plötsligt såg jag att livet var fullt av alternativ och möjligheter. Jag började se vuxna som skaffat barn senare i livet, folk som hade flyttat utomlands, människor med helt andra ideal och normer än de jag vuxit upp med. Och jag insåg att ett värdigt liv kan levas på hundra olika sätt.
Som blivande mellanstadielärare brinner du för bildning och har skrivit ett fantastiskt brandtal för varför den analoga boken är så viktig i vår tid av snabba dopaminkickar. Hur tror du att vi bäst hittar tillbaka till lugnet i att läsa och skriva, mitt i allt brus? I början handlar det om att avvänja sig tror jag. Vi underskattar nog hur beroendeframkallande just skrollandet är, och man får nästan behandla det som ett missbruk på sätt och vis. Man får vara disciplinerad. LÄGG UNDAN telefonen LÅNGT bort när du sätter dig och läser. Kanske börja med att gå en promenad helt utan den? Jag tror att suget för till exempel läsning eller andra analoga aktiviteter inte kommer förrän man har vant sig av med det värsta av mobilberoendet.
Vilken bok tycker du att alla borde läsa minst en gång i livet? Jag brukar alltid rekommendera Folk med ångest av Fredrik Backman. Inte för att jag tycker att det är den absolut bästa bok jag någonsin läst, utan för att den garanterar en riktigt bra läsupplevelse. Jag tror att den passar de allra flesta. Väldigt roligt och smart skriven, berör stora saker genom en komisk och lättsam lins.
Om du fick skicka med en liten hälsning till alla här inne i Storia-communityt, vad vill du säga till dem? LÄS MIN BLOGG!!! Haha, nej men jag skulle vilja önska er alla en fantastisk vecka och uppmana er alla till att försöka se det vackra och fina i just era liv<3
In och säg hej till @sunny ✨✨✨
Storia: bloggplattformen med community