Tack-sägar-dagen
Av Jennie, 2026-10-11
I fredags fick jag en vindpust fylld med smuts i ögonen. Jag hade total panik i kroppen under hela eftermiddagen. Jag fick inte ut gruset!
Det var verkligen fel dag (är det någonsin rätt dag?) att få ögat skadat, för framåt kvällen fylldes huset av ett stort gäng åttaåringar. Ella hade bjudit in sina tjejkompisar till myskväll och bioduken åkte fram.
Själv var jag helt ur spel och försökte förtvivlat hjälpa Andreas att ta hand om hela tjejgänget, samtidigt som jag kämpade med mitt öga. Till slut orkade jag inte mer. Efter otaliga sköljningar och med en kropp som var helt slut åkte vi in till jourläkaren. Det visade sig att hornhinnan hade skadats på två ställen.
Det har blivit en lugn helg för min del. Igår kunde jag knappt öppna ögat. Det varade sig, var svullet och gjorde orimligt ont.
Vår äldsta dotter poängterade torrt:
”Du blev ju i alla fall inte blind”.
En gaska sur kommentar att få just i den stunden. Men idag, med ett lite bättre öga och lite självdistans, kan jag konstatera att hon hade en poäng. Det hade kunnat vara värre.
Idag spenderade vi söndagen på Himlaliv, en barngudstjänst. Dagens tema var förstås tacksamhet, eftersom det är Tacksägelsedagen.
De hade gjort en bönetavla där man kunde skriva eller be en bön och sedan fästa ett band på tavlan. En enkel, fin påminnelse om allt vi har att vara tacksamma för.
När vi gick därifrån berättade Klara vad hon hade tackat för:
”Jag tackade för att jag får vakna upp en dag till.”
❤️
Det är just det tacksägelsedagen handlar om. Att mitt i allt som skaver, gör ont och inte blir som vi tänkt, stanna upp och se det vi faktiskt har.
Vad är du tacksam över?
Storia: bloggplattformen med community