Politikermöte på Cafe Paraplyen
Av Anna Strömberg, 2026-10-22
Ja, idag vankades det ett möte på Cafe Paraplyen med stadens/kommunens politiker.
Vi från Sand var ju där då det var vi som hade ordnat detta möte. Bjudit personer som var och har varit hemlös för att delta. Det kom mer personer ( åskådare) än vad jag trodde. Vilket blev kul då politikerna var många.
Som vanligt när man talar med politiker så känns det som om dem är blinda, eller så bra blundar dem med vilja. Vill inte se verkligheten.
De hade många bra saker att säga, men som alltid så låter det bra när katten skter. De låtsas att det förstår, säger att staden vi bor i är trygg osv. Att det finns många bra ställen inom kommunen som man kan bo på när man är hemlös!
På det påståendet säger jag bara: öhh?
Hur kan de sitta där och säga något sådant? Det var som en av de som var där och lyssnade som sa: Jag kom till Stora D, som hemlös utan alkohol eller drogmissbruk. Men när jag äntligen kom därifrån så var jag missbrukare.
Om det är några platser som droger och alkoholen flödar så är det ute på Stora D. Jag vet, för jag har själv bott där. Bara en månad tack och lov. En månad av både rent helvete men ändå många fina stunder. Träffade många fina personer där ute. Personer som jag för alltid kommer att bära med mig i hjärtat. Sedan så finns det ju människor som jag absolut kommer minnas av totalt andra anledningar. Minnen jag kommer bära med mig som sagt av andra anledningar.
Och som vanligt så ligger missbruk och psykisk sjukdom bakom hemlösheten ansåg politikerna. Det gör dem alla, visst. Till stor del så har dem rätt. Men inte alltid. Vi är en del som blir hemlösa pga andra anledningar. Och de anledningarna är många, men de syns inte i statistiken.
Sedan så tror dem att alla problem löser sig när man har fått en lägenhet. Att allt är klappat och klart. Men oj så fel dem har. Här kan jag bara tala av egen erfarenhet.
Det är inte klappat och klart för att jag nu har tak över huvudet. Mina bekymmer finns där ändå. Jag har samma frågor att ta i tu med fast jag har tak över huvudet. Ja, det hjälper att ha en trygg plats att sova på absolut, man kan slappna av. Men rädslan för hur framtiden kommer att bli, kommer det lösa sig för oss? Kommer jag få stanna bara jag får ett jobb? Kommer jag kunna skriva mig på en adress? Osv. Frågorna är lika många trots allt.
Jag är lika rotlös nu som för fem månader sedan. Jag sover i en varm säng varje natt, absolut. Säger inget om det. Jag får äta mat varje dag. Känner mig trygg. Men tryggheten att få känna sig hemma, att allt har löst sig, den finns ännu där.
Om dessa politiker bara visste hur det kan kännas för många när de får en egen lägenhet efter en tid som hemlös. Många känner sig ensamma. Osedda. Förbisedda. Lämnade vind för våg. Otrygga. Ensamheten är den värsta.
En person fick en lägenhet. Lyckan var totalt men de två första veckorna sov personen på ett härbärge då hen tyckte det var tryggare så. Hen hade nämligen varit hemlös i över 10 år. Och levt ett liv med människor inpå sig hela tiden. När hen fick sin egen lägenhet blev det tyst och ensamt. Läskigt och otryggt.
Politiker skulle behöva uppleva hemlösheten själva. Känna på hur det egentligen känns. För hur kan du, som ingen erfarenhet har sitta och bestämma över hur man skall känna, hur det är att sova ute på gatan.
Jag har sovit ute på gatan, sovit i bil, sovit på en värmestuga på en kall plastad madrass och plastad kudde med en liten filt - på golvet i ett stort rum. Helt utlämnad. Bland kvinnor och män. Jag har sovit ute på Stora D tillsammans med missbrukare och psykiskt sjuka. Jag har sovit på centret i en säng som man inte visste vem som hade sovit i den före. Där man bytte sängkläder bara en gång i veckan ( om inga nattliga olyckor hade skett ). Man visste ingenting om den personen som sovit där natten före. Hade man tur så fick man samma säng natt efter natt och man visste att ingen hade varit där och vilat under dagen för man bäddat på ett speciellt sätt för att se om det var orört.
Jag har använt samma toalett med en massa personer - där man inte kunde låsa dörren vid toalettbesök eller när man skulle duscha.
Ja, politikerna har rätt. Vi har det tryggt och bra, vi som är hemlösa för staden är trygg och vi har många ställen att sova på.
Nej, kära politiker världen över. Är man hemlös så är man utlämnad, otrygg och utsatt, allra helst om man är kvinna.
Nu skall jag visserligen inte klaga för mycket för jag har ändå sovit bra, känt mig ganska så trygg natt efter natt på Stora D och på centret jag bodde på fram tills vi fick lägenheten, Och jag har mött så många underbara personer och eldsjälar som verkligen brinner för sina arbeten. Så även om jag misste allt och var utsatt så har jag en massa underbara guld minnen och härliga erfarenheter att tala om.
Men, vi måste tillsammans höja våra röster och hjälpa de som är mest utsatta i våra samhällen.
Fck hemlöshet ( en av Sands slogans )
Bilden på mig är tagen ute på Stora D med min dator då min mobiltelefon var urladdad och jag ej hade någon laddare!
Storia: bloggplattformen med community