Min förlossningsberättelse
Av Isabel Kensson, 2026-08-18
Hej från bebisbubblan!!! Hur är det med er? Vår lilla Valter är nu 13 dagar gammal och vi har verkligen omfamnat bubblan sen sekunden han kom. Mysigt, känslomässigt och intensivt. Jag tänkte att det skulle vara kul att berätta om min förlossning då jag själv älskar att höra andras historier. Att vara med om en förlossning är den häftigaste upplevelsen jag haft!
Allt började PRECIS efter midnatt på självaste BF-dagen. Punktlig kille tänkte jag! Jag hann sova i 30 minuter innan jag vaknade av en värk vid 00:10. Den gjorde lite ont och var uppenbarligen så pass stark att jag vaknade av den. Little did I know att det skulle kicka igång på riktigt efter det.
00:26 gick mitt vatten, och därefter börjar jag få fler och fler värkar. Här börjar värkarna göra ont och blir allt tätare. Jag väcker Viktor efter några fler värkar och därefter ringer vi in till förlossningen 00:59, som säger att vi ska komma in på en kontroll morgonen efter. Mellan 01 och 01:30 ökar dock värkarna till att vara ca 3 minuter mellan varje värk och de gör SÅ ONT, så jag ringer in till förlossningen igen vid 01:35. De säger att vi ska avvakta lite till, men strax där efter är värkarna så intensiva och jag får knappt en paus mellan dem, så vi ringer in 02:12 och de säger att vi får komma in på en kontroll, men att vi ska vara inställda på att åka hem igen. Vi tar dock med oss all packning ändå för säkerhetsskull.
Bilresan var en upplevelse, en jobbig en :) Och när vi kommer fram så får jag en värk mellan parkeringen och ingången som får mig att lägga mig i gräset och spy. Väl inne, kring 03, undersöker en barnmorska mig som säger att jag är 6 cm öppen. Jag fattade INGENTING. Jag har alltså öppnat mig 6 cm på under tre timmar. Inte konstigt att det gjort så ofantligt ont. Jag minns att jag sa i bilen till Viktor ”jag förstår inte hur man kan vlogga sin förlossning”, för med smärtan jag kände hade jag aaaaldrig kunnat ta upp en kamera.
Vi får ett rum på förlossningen och de beställer epidural direkt. Jag testade lustgas och förstod inte alls grejen först för jag kände ingen smärtlindring, men därefter blev det livets grej. Det tog inte bort all smärta, men tillräckligt för att orka med värkarna. Därefter får jag epidural och då blir livet TOPPEN. Exakt all smärta försvann och jag kunde andas ut. Jag drack äppeljuice i mängder och tittade upp i taket på vår galaxy-lampa som vi hade tagit med oss.
Kring 05 kommer barnmorskan in igen och säger att jag är 10 cm öppen. Jag har alltså öppnat mig 10 cm på under 5 timmar. Helt galet! Vi fortsätter mysa på i rummet och kring 06:30 säger dem att det börjar vara dax att testa krysta. Då fick jag göra nedsläppningsövningar för att han skulle komma längre ner och strax efter 07 så gjordes min första testkrystning. Det visade sig att jag var helt redo att krysta, men jag förstod knappt det för jag kände inget tryck neråt och knappt några värkar. Epiduralen fungerade uppenbarligen så bra på mig att jag inte kände någonting. Vid 07:40 får jag värkstimulerande dropp som ökar mina värkar och jag tar då 5 krystvärkar och det rör sig snabbt framåt, men inte tillräckligt snabbt.
Läkarna bestämmer sig då för att en sugklocka är nödvändigt vilket testas på värk nummer 6. Efter värken informerar läkarna mig om att de kommer göra ett klipp och att bebis är lite trött och kanske kommer behöva lite hjälp när han kommer ut. De säger att jag har en värk på mig att få ut honom, vilket både kändes skrämmande och sporrande. Nu ska jag ta i allt jag har, tänkte jag. Med hjälp av den fantastiska personalen, och mitt stålsatta mindset där och då, så kom han ut på nästa värk, 08:16 ❤️
Han läggs på mitt bröst och strax därefter tar de honom till ett rum för att få igång andningen, men påväg dit börjar han skrika och Viktor som följde med kunde andas ut. Han läggs på bordet, men innan de ens hinner röra honom får han rätt färg och han andas normalt. Navelsträngen klipps. Sen kommer Viktor bärandes med lilla Valter invirad i en filt och han lägger honom på mitt bröst. Det var en så surrealistisk och tokig och magisk känsla. Jag hade inte hunnit se hans ansikte innan han togs iväg, så här får jag äntligen se det lilla fina ansiktet. Det var en liten Valter direkt.
Han är det finaste i hela världen och det här har varit de bästa två veckorna i mitt liv! Är så glad att jag har varit helt och hållet närvarande och njutit av den här bubblan till max. Snart är livet nog lite mer balanserat och jag har tid och händer och energi åt att dela på tårtan, men just nu äter han upp varenda tårtbit. Precis som det ska vara ❤️
Storia: bloggplattformen med community