Måste våga erkänna nu...
Av Madeleine Brandeby, 2026-10-29
Hej, såg fliken "Storia" och kände att jag bara måste skriva av mig.
Håller på att bli smått galen haha, någon kanske känner igen sig som vill mer i livet men känner sig fast i ett skal? Och tänker på sin hälsa och dröm samtidigt?
Senaste 3 dagarna har jag haft brutal huvudvärk, haft feberkänsla och gråtit flera gånger om dagen.
För den senaste perioden har jag mått stressigt, irriterat och oproduktivt dåligt.
Jag har pushat fram att jag ska skapa success, det ska komma snart för annars går min mentala hälsa under, och jag har bara godkänt det som är basically för TED talks och Vogue och Forbes 30 under 30. (Jag fyller 30 om ett halvår, good luck with that haha...)
Har alltid haft stora drömmar i livet och det är för att jag haft en extremt jobbig uppväxt/barndom och sedan även tonår, så jag har aldrig haft ett safe place hemma riktigt och då istället drömt mig bort i Youtube videos och den världen. Även serier. Har alltid tittat på Vogue videos, Youtubers och kändisar och levt mig in i den världen.
Sen jobbade jag på Idol-finalerna och var på Warner music på praktik, plötsligt blev det vardag att vara bland kändisarna. Och jag har aldrig känt mig mer hemma.
Inte för att de är kända.
Nej, utan för att de har sett något mer än ekorr-hjulet som snurrar runt på exakt samma sätt, och de har trott på sig själva och valt att satsa på något magiskt och extra i deras liv. De har haft drömmar eller större perspektiv, för att göra något utöver det vanliga.
Skådisar, Youtubers, Podcasters, programledare, sångare, komiker osv...
Och jag får panik av känslan att känna mig så fast här. Men jag är mellan två lägen känns det som...
Ser ni också kontrasten och vart det krockar?
HUR ska jag kunna leva fritt kreativt, om jag sätter pressen på mig själv att varje video är på "liv och död" för mitt varumärke? Redan där krockar det...
Och min själ, hela mitt inre, är ju fokuserad på nummer 2. Min riktiga autentiska anledning. Att leva ett fritt och kreativt liv.
Sen kommer ju allt med det, hur det nu än blir...
Och jag kan säga att jag inte är lycklig såhär, för allt sitter i huvudet just nu och jag får inte längre ut det i kreativ handling.
Det är vad som gett mig så extrem huvudvärk (som btw är över nu, därför jag landat i allt detta. Har mediterat, Yogat, tagit promenader, journaling osv osv).
Jag har varit för mycket i mitt huvud och bara fokuserat på det externa typ? Så jag har missat det inom mig.
Och ärligt orkar jag inte ens bry mig längre, och jag antar att det är den detachment som jag behöver. Inte hålla för hårt om en dröm. Inte fastna för hårt vid något.
... För om jag skriver såhär, jag har lyckats med allt jag velat innan. Och det ändå stort. Drömde om att jobba i musikbranschen, det gjorde jag. Drömde om att vara på Melodifestivalen, jag blev medbjuden men hann sluta på det jobbet MEN var ju på Idol. Drömde om att jobba som SoMe manager för artister, det gör jag nu. Drömde om att jobba som SoMe manager för ett varumärke med produkter jag älskar, det gör jag nu på 75% och det tycker jag jättemycket om. Drömde om en partner som älskar mig och är min drömprins, och om en hund, det har jag nu båda. Drömde om att bo i hus, det gör jag nu. Drömde om att sätta mitt varumärke på kartan, det gjorde jag som första UGC manager i Sverige. Och första podden inom UGC i Sverige.
Allt detta skriver jag mest för mig själv, som journaling, för att påminna att jag faktiskt HAR lyckats med allt som JAG har drömt om. Sen har drömmarna inte alltid handlat om det inre kanske, men man lär sig och får nya insikter och blir mer autentisk med tiden.
Så varför skulle jag inte lyckas med det som jag gör nu? Och varför sätter jag det på en pedestal som att det är untouchable och omöjligt att nå?
Jag sätter otrolig press på att lyckas stort och respekterat och på extremt hög kvalitetsnivå. Men det går emot mitt inre som bara vill uttrycka sig och dela med sig. Och jag antar att allt det matchas med tiden, för man lär sig hela tiden när man lever och skapar. Jag kan INTE tänka ut allt, även om jag tror det. Innan jag börjar. Att jag ska vara helt redo.
Skönt att skriva av mig, för detta har varit tankar i mitt huvud hela tiden <3 skriv gärna om någon känner igen sig i detta <3
Storia: bloggplattformen med community