Julklappen som ingen kan slå in.
Av Anna Strömberg, 2026-11-16
Den finaste julklappen vi någonsin kan ge till någon annan går inte att slå in och lägga bland de andra julklapparna under granen.
Vi lägger otroligt mycket tid på att hitta den perfekt presenten till dem vi älskar. Något dyrt, något fint och något uppskattat som visar att vi älskar dem.
Men ibland är det det vi mest längtar efter är något som inte går att köpa för pengar. Hur mycket pengar vi än har.
Det många av oss egentligen önskar sig i julklapp är:
Att någon ser oss.
Att någon lyssnar på oss utan att skynda vidare.
Att få känna sig hemma.
Att få vara den person man är, precis som den man är.
Kanske är det just detta vi skall ge varandra i julklapp i år?
Ge någon en stund av vår tid.
Ett varmt samtal.
En varm kram som är lite längre än en vanlig vardagskram.
Eller kanske bara ge av oss själva, vår fulla närvaro och uppmärksamhet.
För när julpappret är bortplockat och ljusen har brunnit ned, är det sällan saker vi minns allra tydligast! Det är känslan som någon gav oss- och det är den finaste gåvan av dem alla.
Jag själv har ett tydligt minne från när jag var liten. Vi firade julen ihop med min moster. Vi satt alla på golvet, ja vi som kunde och ville vara nära alla julklapparna - det vill säga jag. Jag hade precis fått det största paketet som legat under granen. Det visade sig vara ett par blåskidor, som jag så länge drömt om att få. Till dem röda plaststavar med svarta handtag. Ja, jag minns den julklappen med värme, men inte för just själva julklappen. Jag minns den julen och julklappen för att när vi senare skulle åka hem på kvällen så regnade det och all snö som hade kommit smälte bort och kom inte tillbaka förrän på sportlovet - några månader senare. Jag kan inte minnas att jag någonsin åkte dessa skidor, utan jag minns känslan av besvikelse. Hur ledsen jag var. Idag så där 40 år senare så kan jag skratta åt det minnet. För att vi skrattade och det var så typiskt att snön försvann när jag äntligen fått mina skidor.
Där var det tanken som räknades, att min mamma köpte något jag önskat mig. Men det var inte själva gåvan jag minns idag utan allt annat runt omkring.
Storia: bloggplattformen med community