Jag trodde att jag behövde bli bättre på att hinna med allt.
Av Jennie, 2026-08-30
När höstterminen drar igång känns det nästan som att någon trycker på en knapp.
Plötsligt fylls kalendern av träningar, föräldramöten, matsäckar, jobb, föreningsliv och allt däremellan. Andreas och jag blir logistiker på heltid.
Hos oss är det jag som har hela planeringen i huvudet. Jag vet vem som ska vara var, vilken väska som ska packas, vem som behöver gympakläder och när nästa utvecklingssamtal är. Det är en roll jag tror att många kvinnor känner igen sig i.
Andreas å andra sidan är den som handlar och lagar mat. Han är fantastisk på det. Han lagar god mat, kokar sylt, bakar och pysslar om oss. Vi har egentligen ett väldigt jämställt liv, men vi bidrar med olika saker. Det har bara blivit så, och det fungerar väldigt bra för oss.
För ett par år sedan började livet gå i ett tempo som jag inte riktigt hann med.
Vi hade precis byggt hus, tre barn, ett hem som fortfarande var fullt av projekt och jag hade engagerat mig som ledare och styrelseledamot i barnens gymnastikförening. Allt var roligt. Det var egentligen inte mängden roliga saker som var problemet.
Det var att dygnets timmar tog slut.
Samtidigt är jag en person som tycker om ordning. Inte för att jag vill att det ska se perfekt ut, utan för att ett städat hem ger mig ett lugn. Jag märker hur stressnivån sjunker när jag kommer hem till ett hem där jag kan slappna av.
Tyvärr kändes det som att livet och familjen gick emot mig (tre barn, renoveringskaos och en man som inte ser den smutsen på spegeln som jag gör). Städandet tog aldrig slut. Jag kämpade med att få in tiden att göra den där storstädningen, men det blev alltid stressat och irritationen var ett faktum.
Och då slog det mig.
Varför lägger jag timmar varje månad på något som stressar mig, när jag skulle kunna lägga den tiden på människor jag älskar?
Så vi skaffade hemstäd en gång i månaden.
Det turliga är att arvodet jag får som ledare i gymnastikföreningen nästan täcker kostnaden. För mig blev det ett ganska enkelt val.
Jag köpte mig inte ett rent hus.
Jag köpte mig tid.
Tid att följa med barnen till träningarna istället för att dammsuga. Tid att ta ett glas rödvin med Andreas när barnen somnat. Tid att andas.
Jag tror att många av oss går runt med en känsla av att vi ska klara allt själva.
Men varför egentligen?
Om du har möjlighet att ta hjälp – oavsett om det handlar om hemstäd, matkassar, barnvakt någon gång ibland eller något helt annat – så är det inte ett misslyckande.
Det är ett sätt att välja vad din tid ska få innehålla.
För mig blev det en av de bästa investeringarna vi gjort.
Inte för huset.
Utan för vår vardag. 🤍
Storia: bloggplattformen med community