Innan man får barn är man världens bästa förälder.
Av Jennie, 2026-08-01
Min yngsta dotter är just nu i en fas där hon verkar ha glömt bort hur man säger förlåt. Det är tvärstopp. Hon blir arg, ledsen och vägrar, även när hon vet att hon gjort något tokigt.
Vi märker att det nog handlar om något annat än just ordet “förlåt”. Kanske är hon nervös inför att börja skolan efter sommaren. Kanske är det känslan av att gå från att vara liten till att bli “stor”. Eller så är det bara en av alla de där faserna barn går igenom. Så vi försöker att inte pressa henne. Vi pratar, finns där och litar på att det kommer tillbaka.
Det fick mig att tänka på hur man som förälder ofta har en bild av hur man själv kommer att bli. Inte alltid uttalade regler, men små föreställningar om hur man ska göra. Innan jag blev mamma hade jag också en ganska tydlig bild av hur jag skulle uppfostra mina barn.
Mina barn ska inte äta godis förrän de är stora. Den planen höll ungefär… tills ettårskalasen började. 😅
Mina barn ska aldrig få se på iPad på restaurang.
Jag ska aldrig muta med glass.
Jag ska aldrig säga “för att jag säger det”.
Och mina barn ska alltid säga förlåt.
Sen fick man barn.
Och då insåg man ganska snabbt att man får omvärdera, släppa på vissa saker och inse att det viktigaste inte alltid är att göra exakt som man tänkt.
Samtidigt finns det några saker som jag fortfarande håller fast vid, och som känns viktiga för vår familj.
📱 Ingen egen mobil före 10 års ålder. Det var vår regel med vår äldsta, som nu är 12. Vi har faktiskt aldrig upplevt den press som man ibland får intrycket av finns. Hon hade alltid vuxna omkring sig och gick på fritids – vi såg helt enkelt inget behov tidigare.
🍽️ Vi äter middag tillsammans. Det är en ganska liten sak, men för mig är den viktig. Där hinner vi prata om dagen, skratta lite och bara vara tillsammans en stund.
❤️ Vi föräldrar är vuxna. Barn ska självklart få vara delaktiga, men de ska inte behöva bära ansvaret för alla beslut. Jag brukar ge två alternativ istället för fria val. Då får de känna att de påverkar, samtidigt som vi vuxna fortfarande leder.
📵 Sociala medier får vänta. Det här är kanske lite ironiskt eftersom jag jobbar med sociala medier. Men kanske är det just därför jag känner så starkt. Jag vill att mina barn ska hinna bygga en stabil självkänsla innan de kliver in i en värld där jämförelser, algoritmer och ständig bekräftelse är en del av vardagen. Därför följer jag med stort intresse hur länder som Frankrike börjar sätta tydligare gränser för barns användning av sociala medier.
Jag har fått släppa många principer sedan jag blev mamma. Men de här är några saker som känns viktiga för oss just nu. Kanske ändrar vi oss även där en dag, föräldraskap handlar ju mycket om att anpassa sig efter barnen man faktiskt har, inte de man trodde att man skulle få.
Finns det någon regel eller värdering som du verkligen hoppas kunna hålla fast vid – eller som du redan gör? 🤍
Storia: bloggplattformen med community