En vecka senare tänker jag fortfarande på det här.
Av Jennie, 2026-09-15
Det är nu en vecka sedan vi kom hem från Spanien och det är en sak jag inte riktigt kunnat släppa.
En kväll när vi var nere vid poolen kom en spansk familj. En man med sin fru och tre barn, ungefär i samma åldrar som mina, kanske något yngre.
Min första tanke var: ”Åh, vilken snäll pappa.” Han hade sådana där snälla ögon och log stort när de kom.
Jag hann ändra den tanken ganska snabbt.
Frun gick bakom honom som en skugga. Hon sa knappt någonting, höll sig i bakgrunden och såg nästan frånvarande ut. Barnen tjoade och stojade i poolen, men hon reagerade knappt.
Mannen däremot hördes och syntes. Han hälsade glatt på grannarna och verkade känna flera av de äldre spanjorerna som också var nere vid poolen den kvällen.
Han började leka med barnen. Till en början såg det oskyldigt ut, men ganska snabbt förändrades det.
Han kastade i barnen trots att de inte ville. Tryckte ner dem under vattnet på ett sätt som inte alls kändes som lek. Vid ett tillfälle verkligen tryckte han ner sin kanske fyraåriga dotter trots att hon tydligt gjorde motstånd. Han tog hennes leksak och kastade iväg den, som för att retas. Nonchalant attityd och som en riktig mobbare.
Jag blev helt ställd.
Det som kanske gjorde mig ännu mer illa till mods var att mamman inte reagerade. Inte heller någon av de andra vuxna som glatt hälsat på honom verkade reagera på det som hände.
Jag stod där och visste inte riktigt vad jag skulle göra.
Skulle jag säga ifrån? Gå fram? Överreagerade jag? Var det bara en väldigt hårdhänt lek som jag som svensk förälder reagerade starkt på?
Till slut tog jag med mig mina barn och gick hem.
Men jag har tänkt på den där kvällen nästan varje dag sedan dess. Och jag kan fortfarande känna den där känslan av att något inte stod rätt till, samtidigt som jag inte visste vad jag skulle göra med den.
Hur hade du reagerat?
Storia: bloggplattformen med community