En vecka kvar av sommarlovet – mellan längtan och stress
Av Mari-Therese, 2026-07-27
Om en vecka börjar förskolan igen. En tanke som väcker både ångest och längtan på samma gång.
Det har varit så otroligt skönt att få ha barnen hemma i två månader. Att släppa alla tider, mornar med stress och känslan av att alltid vara på väg någonstans. Sommaren har fått vara långsam på ett sätt som vardagen sällan tillåter. Vi har kunnat ta dagen som den kommer, njutit av lediga dagar och bara varit tillsammans.
Samtidigt ska jag vara ärlig … det är också en utmaning att ha barnen hemma hela tiden. Det kräver mycket energi att hela tiden hitta på saker, komma med idéer och försöka undvika att dagarna känns långa. För även om sommaren är härlig så kan barn också hinna tröttna, bli rastlösa och börja klättra på väggarna.
Så jag känner en stor längtan tillbaka till vardagen. Till rutinerna, till att få in en rytm igen och till den där känslan av att dagarna får en tydligare struktur.
Men nu när det bara är en vecka kvar kommer en annan känsla smygande - stressen.
Plötsligt känns det som att tiden rinner iväg. Alla de där sakerna jag tänkte att vi skulle hinna göra under sommaren börjar staplas upp i huvudet. Utflykterna vi inte gjort. De där mysiga dagarna jag föreställt mig. Sakerna vi skulle hinna uppleva tillsammans innan vardagen drar igång igen.
Och när vädret inte längre är lika pålitligt blir stressen nästan ännu större. Det känns som att jag vill ta vara på de sista sommardagarna, men samtidigt orkar man kanske inte riktigt på samma sätt längre. Det blir en konstig balans mellan att vilja njuta av det sista och att känna att man borde hinna mer.
Men kanske är det också en påminnelse om att sommaren inte behöver vara perfekt för att vara lyckad.
Vi har haft två månader tillsammans. Två månader av närhet, ledighet och en paus från det vanliga. Alla dagar behöver inte fyllas med aktiviteter och äventyr för att skapa fina minnen. Även en lässtund på balkongen, en glass på gräsmattan eller i lekparken skapar minnen de med.
Så nu försöker jag släppa lite på kravet att hinna allt under den sista veckan. För snart börjar vardagen. En vardag som jag faktiskt längtar efter.
Och kanske är det just det som är så fint med övergången , att man kan vara både tacksam för det som varit och samtidigt se fram emot det som kommer. 🍒
Storia: bloggplattformen med community