Don’t be a lemon
Av Jennie, 2026-09-10
Jag satt och skrollade lite på Instagram igår kväll. Jag har förresten lagt in en tidsgräns på 30 minuter om dagen på alla mina appar. Sjukt skönt! Då behöver jag inte ens oroa mig för att fastna i skrollandet. När tiden är slut är det bara att lägga ifrån sig mobilen.
Men till saken.
Jag skrollade på Instagram när ett inlägg från en av prästerna i församlingen där jag bor dök upp. Han har börjat lägga ut videos på TikTok och Instagram och hade igår lagt ut en lite humoristisk video med ett enkelt och fint budskap: alla får älska vem man vill, och du är älskad för den du är.
Väldigt fint. Jag log när jag såg videon. Och jag kände mig faktiskt lite stolt å hans vägnar. Han har vågat satsa på att göra videos på sig själv och lägga ut dem, vilket jag tycker är modigt.
Jag såg också att videon hade fått enorm spridning – flera hundra kommentarer.
Så jag klickade mig in för att läsa vad folk hade skrivit.
Och möttes av…
Hat.
Hat, hat, hat och ännu mera hat.
Jag blev helt ärligt ledsen.
Hur kan människor vara så fruktansvärt hatiska mot en annan människa som egentligen bara försöker säga något så enkelt som: du får vara den du är, du får älska den du älskar och du är älskad ändå?
Vad är det som händer med människor när de sitter bakom en skärm?
Vad är det som gör att människor känner ett sådant behov av att trycka ner, förlöjliga och hata någon de inte ens känner?
Jag kan inte låta bli att undra: Vad är det som har skapat all denna ilska hos människor?
Storia: bloggplattformen med community