De skatter som betyder något
Av Jennie, 2026-10-01
Jag var på en föreläsning idag på förmiddagen. Det var Charbel Gabro som föreläste, en man med rötter i Syrien och egna erfarenheter av att växa upp mellan kulturer.
Det var en gripande föreläsning. Minst sagt. Jag grät.
Charbel tog oss med på en flyktingresa och försökte få oss att för en stund kliva in i en flyktings tankar, känslor och erfarenheter. Att försöka förstå vad det innebär att lämna sitt land, sitt sammanhang, sin trygghet och delar av den identitet som tidigare varit självklar.
Han kallade känslan för flyktingsorg.
En osynliga sorg och vilsenhet som kan följa med när man tvingas lämna sitt land och sina rötter. Det handlar inte bara om själva flykten, utan också om förlusten av tillhörighet, identitet, språk, sammanhang och det liv man lämnat bakom sig.
Och jag hoppas och tror att han lyckades printa in åtminstone en liten del av den känslan hos oss alla som satt där i publiken. Att vi fick känna något som kanske är svårt att förstå om man själv aldrig behövt lämna allt. Och att vi kommer att bära med oss den känslan framöver och i våra tankar i våra möten med andra.
Under föreläsningen gav han oss också en uppgift.
Vi skulle välja tre saker som vi ansåg vara allra viktigast för oss personligen. Vad värdesätter jag mest? Trygghet? Familj? Ekonomi? Hälsa?
Jag behövde inte tänka länge. Familj helt klart.
Familjen är absolut det som betyder mest för mig. Utan familjen är inget annat riktigt värt något.
De är min skatt. Min trygghet. Min lycka i livet.
Och på något sätt knöts förmiddagens föreläsning ihop med avslutningen på min dag.
Ikväll tillbringade vi kvällen i kyrkan, där det var insamling till Världens Barn. Mina två yngsta var med i kören och sjöng, och temat för gudstjänsten var just skatter.
Vilka skatter betyder egentligen något på riktigt? Vad är rikedom?
Svaret blev så tydligt för mig idag.
Rikedom är familj. Kärlek. Kunskap. Minnen. Gemenskap. Trygghet.
En dag som började med en föreläsning om människor som tvingats lämna det som en gång var deras trygghet, slutade med en påminnelse om vad min egen trygghet faktiskt består av. ❤️
Storia: bloggplattformen med community