Blev det någon paella?
Av Jennie, 2026-09-06
Idag hamnade vi på ytterligare ett lokalt evenemang. Vi hade läst att det skulle vara festival och barnens dag i Maro, en liten by precis intill Nerja. Så vi tog vårt pick och pack och drog dit.
Väl framme tog det oss ett bra tag att hitta parkering. När det är event i de här små byarna är det tydligen mycket poliser, och alla vägar in till byn var avspärrade. Det blev därför rena djungeljakten längs gatorna i jakt på en parkeringsplats. Vi körde lite Spanien-style och ställde oss helt fel i typ mitten av en parkering. Det fick bära eller brista. 😂
Vi var dessutom lite tidiga, så vi gick ner till stranden en sväng. Och vilken mysigt ställe! Det var kuperat och en bit att gå ner, men väl nere väntade en liten avskild strand omgiven av höga klippor. Massor av fina stenar, otroligt varmt vatten och mängder av fiskar. Ute på vattnet var det fullt av kanoter – hundratals kändes det som. Intill stranden fanns nämligen ett vattenfall som var en liten turistattraktion.
När festivalen väl drog igång var vi där tillsammans med minst 200 lokala spanjorer. I stora partytält satt hela släkter på rad och från vårt perspektiv såg det ut som ett organiserat kaos.
Mitt i allt stod en gigantisk stekhäll där det delades ut gratis paella till alla som ville ha.
Jag tog mig fram för att fråga hur man betalade och möttes av ett stort leende, några fyllda tallrikar och:
”¡Sentaos en una mesa!” – Slå er ner vid ett bord!
De är verkligen så otroligt gästvänliga här. Man såg på mils avstånd att vi inte var härifrån. Andreas badbyxor, i kontrast till männens kavajer och hattar, var minst sagt avslöjande. 😂 Ändå blev vi välkomnade med öppna armar och hänvisade till var vi skulle sitta.
Och paellan? Otroligt god. Dessutom fick Ella äntligen bocka av en sak från sin bucketlist. 🇪🇸
Efter maten blev det trubadur. Vet i tusan om han var så värst bra, men hans backdrop med sitt eget ansikte och namn på, tillsammans med publikens jubel, antydde något annat. Under sista låten var det tjockt med folk framför scenen som dansade och sjöng.
Sedan blev det dansuppvisning av den lokala dansstudion. Flickor i fina klänningar, håret stramt uppsatt i knut och röda läppar, dansade flamenco för oss. Deras mor- och farföräldrar satt och filmade stolt, medan de yngre barnen stod framför scenen och försökte dansa med. Även jag filmade lite. Video finns här!
Ella och Klara satt som fastklistrade längst fram.
”Finns det någon flamencoklass hemma i Växjö?” frågade Ella när vi gick därifrån.
På väg tillbaka till bilen hamnade vi dessutom mitt i en minst sagt kaotisk stafett för barn. Lite lekar och tävlingar tackar man ju inte nej till, så vi kastade oss in. Här träffade vi en dansk familj som, precis som vi, inte förstod ett ord spanska – men som också hade slungats rakt in i leken.
Det är bara att go with the flow. 😂
Detta gillar jag. Att hamna någonstans där vi inte riktigt vet vad som väntar, inte förstår språket och ändå på något sätt blir en del av det som händer.
Och just det ja! Glömde ju nämna de coola ”bönderna” som kom ridandes in på festivalen, band fast sina hästar och slog sig ner för en öl eller två.
Imorgon är sista dagen här i Spanien. Vi får se vad den har att bjuda på. 🇪🇸❤️
Storia: bloggplattformen med community