Att möta sig själv
Av Regina, 2026-11-01
God kväll på er!!
Livet är så fantastiskt underbart. Läskigt, skrämmande och fantastiskt på samma gång. Ibland skrattar jag bara åt mig själv och åt livet, det är så komiskt allting samtidigt som det känns så verkligt.
Igår var jag så lost, samtidigt som jag bara visste att jag behövde vara det. Det kändes som att något inom mig lossnade och lämnade min kropp. Det gjorde ont och var förvirrande, läskigt och befriande på samma gång.
MEN, idag hörni!! Idag vaknade jag med en helt annan energi. Jag kände lätthet, glädje, pirr, kärlek, närvaro. Det kändes som att en tyngd släppt från mig.
Och jag tycker det visar så tydligt, på hur man behöver möta sina demoner för att få uppleva äkta glädje, kärlek och mer pirrrrr. Det är så ofta som vi försöker trycka undan det som är obekvämt, fly från det. Antingen så flyr vi genom att ringa en vän, skrolla på telefonen, kolla på tv/serier, äta något, dricka något. Alltid konstant upptagna med att göra något, för att fylla tomrummet som känns så läskigt.
Men har du någonsin stannat upp och känt efter vad som ligger där under ytan? Vad är det du springer ifrån? Vad är det du flyr ifrån? Vad är det som känns i dig när du inte konstant fyller tomrummet? Vad händer i dig om du bara tillåter dig att stanna och vara där ett tag?
Jag tror inte att allt alltid måste lösas. Du behöver inte meditera bort en känsla eller fly den genom att sätta dig i rörelse. Ibland kanske du behöver vara just där, och bemöta det som kommer upp.
För jag tror starkt på att, desto mer du vågar möta dina skuggor och ditt mörker, desto mer kärlek och ljus kommer du att kunna uppleva. Jag har känt det inom mig, gång på gång. As above, so below. Desto djupare du vågar gå, desto mer mod visar du till dig själv, desto mer trygghet skapar du i dig själv, desto mer håller du av dig själv och desto mer transformerar du skuggorna till mod, kärlek och ljus. Möt allt det som finns inom dig med värme och kärlek. Det är alltid där för att visa dig något.
Visa dig hem till dig själv, så att du kan bli mer av dig själv.
PS. Bilden jag tagit är på en buske jag såg idag på min promenad. När jag gick närmre så insåg jag att det redan finns knoppar på den som är redo att slå ut i vår!!! Samtidigt som den tappar sina löv och gör sig redo för vintern. SÅ häftigt eller?
Det fick mig att bli påmind om att; även när vi tror att inget händer, även när det känns som att allt faller sönder (löven faller) och inget makes sense, så händer ALLT bakom kulisserna. Det kanske känns som att vi står stilla, gått i ide och är i vinter, men samtidigt så gror nya frön som är redo att slå ut till våren. Glöm aldrig det!
Du är SÅ hållen, så buren, så älskad. Puss på er! <3
Storia: bloggplattformen med community